EU - den eviga frågan?
Två intryck från debatten mellan Peter Eriksson och Ulf Holm igår; först kvinnan som berättar om enigheten och engagemanget de upplevt i motståndsrörelsen om kärnkraft och mot EU, sedan killen - ny i partiet - som förklarar att han gått med för miljöfrågornas skull, inte EU-frågan.
Är det så att nyare (och yngre) medlemmar lever med EU som en realitet? Därför står de också något frågande inför den glöd som utträdeskravsanhängare debatterar frågan. Jag har inga undersökningar som säger att det är så, men tycker det stämmer med den verklighet jag har runt om mig.
Debatten var bra. Vi diskuterar frågan med respekt för varandra. Samtidigt, som en annan kommenterade, känns argumenten igen alltsedan EU-folkomröstningen; påverkar vi mer genom att stå utanför och gå före i viktiga frågor, eller genom att påverkar beslut inifrån? Det är för mig den svåra frågan, men fortfarande menar jag att exemplets makt är större i retoriken än i realpolitiken. Och det räcker inte med att Sverige blir hållbart för att utvecklingen ska gynnas för de fattigaste i världen - vi måste också påverka andra länder i den rika världen att ställa om.
Det tredje alternativet, att använda Europarådet och andra organisationer som arena för de nödvändiga politiska besluten, är för mig inte realistiskt. OSSE undantaget. Men OSSE har också en helt specifik uppgift att fylla.
Hur det än går i omröstningen lär inte frågan vara avgjord med det. EU-debatten har blossat upp internt med lite ojämna mellanrum. Det visar på hur olika vi ser på unionen. Det här är en oenighet vi måste leva med. Blir det ett nej i omröstningen signalerade det dock möjligen att balanspunkten håller på att förskjutas.
Är det så att nyare (och yngre) medlemmar lever med EU som en realitet? Därför står de också något frågande inför den glöd som utträdeskravsanhängare debatterar frågan. Jag har inga undersökningar som säger att det är så, men tycker det stämmer med den verklighet jag har runt om mig.
Debatten var bra. Vi diskuterar frågan med respekt för varandra. Samtidigt, som en annan kommenterade, känns argumenten igen alltsedan EU-folkomröstningen; påverkar vi mer genom att stå utanför och gå före i viktiga frågor, eller genom att påverkar beslut inifrån? Det är för mig den svåra frågan, men fortfarande menar jag att exemplets makt är större i retoriken än i realpolitiken. Och det räcker inte med att Sverige blir hållbart för att utvecklingen ska gynnas för de fattigaste i världen - vi måste också påverka andra länder i den rika världen att ställa om.
Det tredje alternativet, att använda Europarådet och andra organisationer som arena för de nödvändiga politiska besluten, är för mig inte realistiskt. OSSE undantaget. Men OSSE har också en helt specifik uppgift att fylla.
Hur det än går i omröstningen lär inte frågan vara avgjord med det. EU-debatten har blossat upp internt med lite ojämna mellanrum. Det visar på hur olika vi ser på unionen. Det här är en oenighet vi måste leva med. Blir det ett nej i omröstningen signalerade det dock möjligen att balanspunkten håller på att förskjutas.
Kommentarer
Trackback
