Köpenhamnskollapsen öppnar för nya initiativ

Klimatmötet i Köpenhamn slutade i ett misslyckande. Det är en stor besvikelse förstås för alla oss som hoppats att världens ledare skulle ta sitt ansvar för kommande generationer och för de värst utsatta idag. Men att hänga läpp är inget alternativ.

Istället kan det vara så att kollapsen i Köpenhamn öppnar för något nytt. FN-systemet, byggt på staters mellanhavanden och den geopolitiska situation som rådde efter andra världskriget, behöver i grunden omstöpas  för att möta dagens och morgondagens problem. I nätverkens globaliserade tidsålder nöjer sig inte människor med att bara vara representerade på global nivå av de regeringar de - i bästa fall - varit med och valt. Progressiva stadsfullmäktige liksom regioner världen över börjar samarbeta för att skapa en mer hållbar framtid. Civilsamhällets olika frivilligorganisationer är sedan decennier gränsöverskridande. Alltfler gröna företag ser affärsmöjligheter i samarbeten för en grönare värld.

Maria Wetterstrand är helt rätt ute i sin kommentar i DN om klimatmötet. Den Alliance for progessive actors som hon föreslår skulle verkligen kunna bli en hävstång för förändring - oavsett resultat i framtida klimatmöten.

En aning om evighet

För en dryg vecka sedan tog Jerker Leijon sitt liv. Far, körledare, tonsättare. Under en tid i livet fick jag känna honom. Lyssnar nu på inspelningen av ABBA - the choir; ett av de stora körprojekt han drev när vi båda jobbade på Musik i Väst. Minns hur vis stod, väl ett hundratal amatörsångare ur ett tjog olika körer, hopknödda på samma scen. Krappig körklang. Men så mycket mer sångglädje. Sådan var han.

Sätter på en annan skiva, med hans egen vokalensemble. Samma kärlek till musiken men nu också bättre musik. Och något annat, en längtan efter ett liv på andra villkor? Det slår mig att Jerkers drivkraft var strävan efter det som också Tim Jackson i Prosperity without growth försöker greppa; ett samhälle där andra värderingar styr än konsumism och självhävdelse. Ett samhälle där vi ägnar åt oss det som är viktigt i livet.

Så levande som du är där
är nånting längst inom oss här
där hjärtans längtan känns,
här bor en aning evighet
som gör att vi i tysthet vet
att livet saknar gräns

Atle Burman

Jerker Leijon

RSS 2.0