Sverige tyst om övergrepp på demokratin i Rwanda
Den 9 augusti är det presidentval i Rwanda. Ett land som efter kolonialism, inbördeskrig och folkmord är på väg mot stabilitet och ekonomisk utveckling . Men inför valet ökar pressen från regimen mot oppositionella, inte minst det gröna partiet. Tystade medier, hot och t.o.m. mord har fått omvärlden att reagera. Men från Sverige är det tyst.
En effekt av folkmordet på 90-talet är att Rwanda idag har världens första parlament med kvinnor i majoritet. Till viss del beror detta på att fler män än kvinnor mördades under våldsvågen 1994. Men viktigare ändå är att reformer av politiska strukturer både före och efter folkmordet har gynnat kvinnors deltagande i politiken. Transparency International rankar landet som det minst korrupta i regionen. Rwandas BNP/capita mer än fördubblades från 1994 till 2008. Rwandas president Paul Kagame har välkomnats i Vita Huset och som ett slags kvitto på framgångarna valdes landet förra året in i Commonwealth of Nations som en av få icke f.d. brittiska kolonier.
Men trots positiva tendenser är ändå vägen till verklig demokrati i Rwanda fortfarande lång.
Det finns en rad olika politiska partier i Rwanda. Många av dem anses stå regeringspartiet nära. Den reella oppositionen utgörs av de tre partierna i Permanent Consultative Council of Opposition: Imberakuri, FDU Inkingi och Democratic Green Party of Rwanda.
Såväl det gröna partiet som FDU Inkingi har förhindrats att officiellt registrera sig och kan därför inte ställa upp i valet. Ledare för de här partierna har arresterats, möten har störts av välorganiserade mobbar, ledande personer har attackerats och slagits blodiga.
I april stängdes två regeringskritiska tidningar, Umuseso och Umuvuzigi, av högsta domstolen. Under sex månader får de inte verka, vilket effektivt tystar kritiska röster under valrörelsen. Regeringen försvarar åtgärderna med att de är nödvändiga för att hindra att samma hetsiga debatt blossar upp som ledde till folkmordet. Argument som avfärdas av bl.a. Human Rights Watch.
Den 24 juni sköts Jean-Léonard Rugambage till döds utanför sitt hem. Han var journalist på Umuvugizi. Samma morgon hade tidningens nätupplaga publicerat en artikel om mordförsöket på Faustin Kayumba Nyamwasa, en f.d. general och ledare inom regeringspartiet RPF men som hoppat av och öppet kritiserat regimen. Den mördade Rugambage hade arbetat med artikeln.
Knappt en månad senare mördades också vicepresidenten i det gröna partiet, Andre Kagwa Rwisereka. Han hittades nära sin övergivna bil halshuggen på samma sätt som dåden under folkmorden utfördes.
Utvecklingen har gjort att omvärlden börjat reagera och ifrågasätta president Kagames styre inför valet. Krav på en oberoende utredningen av mordet på Rwisereka har kommit från såväl Global Greens som European Green Party och en rad enskilda nationella gröna partier. Men också EUs talesperson för utrikesfrågor Catherine Ashton har krävt att de exakta omständigheterna kring mordet fastställs. EU-kommissionen har tidigare varit i dialog med Paul Kagame om valobservatörer. Men efter att tidigare kritik inte fått någon effekt tröttnade kommissionen och skickar nu istället enbart en mindre expertkommission. FN-chefen Ban Ki Moon har krävt en genomgripande utredning av mordet och att mänskliga rättigheter respekteras. Franska utrikeministeriet har fördömt morden.
Den oberoende organisationen Commonwealth Human Rights Initiative (CHRI) var kritiskt till att Rwanda skulle bli medlem i samväldet. I en rapport förra året inför beslutet om medlemskap ifrågasatte organisationen regimens respekt för de mänskliga rättigheterna. Den senaste tidens händelser har ytterligare visat att RPF sätter sitt eget maktinnehav före mänskliga rättigheter, menar CHRI, och uppmanar samväldet att agera.
Så här långt har dock reaktioner från Sverige uteblivit. Det är hög tid att Miljöpartiet officiellt tar avstånd från övergreppen på demokratin i landet och uttalar sitt stöd till de gröna i Rwanda. Men vi väntar också på ett skarpt uttalande från Gunilla Carlsson. Sveriges bistånd till Rwanda går bl.a. till att stärka valkommissionen i landet. Demokratibistånd har varit en del i ministerns nya profil för biståndet. När då just demokratin solkas som i Rwanda så måste det leda till reaktioner.
/Lars-Olof Karlsson