Kampen om världshandeln

Idag inleds ett "miniministermöte" i WTO. Detta ska en gång för alla lösa knutarna i den pågående förhandlingsrundan, Doharundan, tänker sig WTOs generalsekretarare Pascal Lamy. Planer på liknande ministermöte i juli har varit på tapeten de senaste åren. Alltid har de fallit på att motsättningarna inom rundan varit för stora för att det ska ha varit meningsfullt att kalla handelsministrarna till Geneve.

I stort är motsättningarna lika stora den här gången, men Lamy väljer ändå att bjuda in ett trettiotal ministrar från nyckelländer i förhandlingarna. Han spelar ett högt spel. Misslyckas mötet sänder det signalen att WTO misslyckas med att överbrygga motsättningar kring handel. Kanske blir det dödsstöten för hela organisationen. Å andra sidan kommer presidentbytet i USA till hösten liksom ny kommission inom EU och val i Indien nästa år att lägga en död hand över förhandlingarna för lång tid ifall man inte nu kommer överens om ramar som förhandlarna kan utgå ifrån när de ska börjar spika detaljer i det som ska bli ett nytt avtal. I slutet av veckan vet vi hur det gått.

Formellt handlar spelet om att komma fram till ett balanserat regelverk som åtminstone på lång sikt gynnar alla länder och inte minst de fattigaste. I realiteten handlar det om en kamp om herraväldet över världshandeln. Ändå sedan slutet av andra världskriget har västvärlden i stort sett styrt och ställt i världshandeln efter eget tycke. I varje fall när det gäller WTO och dess föregångare GATT-avtalet. Men på senare år har maktbalansen börjat förändras. Gryende ekonomiska stormakter som Kina och Indien, men också Brasilien, Sydafrika och andra, tolererar inte en världshandel styrd från USA och EU. Ryssland är på väg in, vilket förstås ytterligare kommer att förflytt maktbalanspunkten.

Det är mot den bakgrunden låsningarna i Doharundan ska ses. Alla väntar på att andra sidan ska blinka först i ett gigantiskt chicken race. EU och USA vill komma åt den konventionella varumarknaden i de expansiva ekonomierna. Brasilien med flera vill kapa åt sig fler andelar på den globala jordbruksmarknaden.

Skulle miniminstermötet misslyckas kommer man vara snabb att leta syndabock. Och det går förstås i ett slutskede alltid att säga att det var det eller det landet som till slut inte ville vara med på uppgörelsen. Men höjer man blicken något ligger ansvaret tungt på EU och USA. De har haft år på sig att reformera sina jorbruksmarknader i linje med vad de lovade i slutet på den förra stora förhandlingsrundan. Löften de negligerat samtidigt som u-länder levt upp till sina åtaganden.

Så är då WTO bra eller dåligt för u-länder? Det beror mycket på vad som till slut händer med den här förhandlingsrundan. Det är förstås bra att det över huvudtaget finns en internationell arena för att handskas med internationella handelskonflikter. Men regelverket är tiltat till västvärlr

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0