Sao Paulo, fredag
Så är då själva kongressen igång. Med organisatoriskt strul här och var, men i alla fall igång.
Förspelet igår var ett dagslångt seminarium arrangerat av Heinrich Böll foundation, där bl.a. en panel handlade om "The Greens world wide" i vilken Per Garthons inslag var att presentera Cogitos nya bok "Is there a need for a green ideology?".
Det som annars ser ut att bli den stora frågan är hur Global Greens ska vara organiserat i framtiden. Koordinationskommittén, där bl.a. Eva Goës ingår, jobbar häcken av sig och vill ha ett mer permanent sekretariat som stöd. Australienska gröna har också lagt ett förslag om ett sådant och samtidigt erbjudit sig att husera detsamma. Men det kommer förstås att kosta. Och vilken roll ska egentligen sekretariatet ha?
På ett möte med de europeiska gröna gick meningarna om Australiens förslag isär. Alla var i. och för sig eniga om att det behövs förändring, men frågan var hur fort man ska gå fram. Tyska och belgiska gröna argumenterade att det här inte har diskuterats på nationell nivån någonstans i den gröna rörelsen. De har ett motförslag som går ut på att Koordinationskommittén ska ta fram ett mer utarbetat förslag efter kongressen som man sedan skulle kunna ta beslut om i en slags konsultationsrunda. I deras tidsperspektiv skulle ett beslut kunna vara på plats inom ett och ett halvt år. Andra är mer otåliga och vill att kongressen ska ta ett mer konkret beslut här och nu för att inte tappa tid.
I kongresslobbyn presenterar sig en rad olika organisationer och företag. I ett av båsen hittade vi Fernanda F. Bandeira de Mello från delstaten Sao Paulos miljösekretariat. Hon visade en PP-presentation som tyska miljöministern ska få sig till livs när han besöker Sao Paulo idag, och som beskriver det program delstaten har för att komma till rätta med miljö- och arbetsproblematiken kring etanolproduktionen. Rätt så ambitiöst, också vad gäller hur det ska övervakas när det väl är på plats. Här fick vi också lära oss att anledningen till varför bolagen bränner sockerrören innan de skördas inte bara beror på att man vill ha bort ormar och insekter. Nej, i första hand är det för att få ut mer energi på ett billigt sätt. I processen att göra etanol kokar man nämligen sockerrören för att öka utfällningen av socker. Att bränna rören direkt på fälten har samma funktion.
I efterminglet på kvällen fick jag tagit tag i Alfredo Sirkis från Partido Verde (de Gröna) i Brasilien, för att höra partiets inställning till etanol.
- Matkrisen i världen är inte sockeretanolens fel utan framförallt att man gör etanol av majs, inledde han.
Men enligt honom ser partiet visst risker med att expansionen av sockerrör trycker upp andra grödor och boskapsuppfödning in i Amazonasreservat. Likaså höll han med om problemen med förlorad biodiversitet när monokulturer breder ut sig och att arbetsförhållandena på sockerfälten måste förbättras.
- Men detta har regeringen program för. Det går att begränsa sockerrörens expansion. Och vi ska förstås aldrig inbilla oss att Brasilien kan täcka hela världens behov av etanol.
Att expansionen skulle ta mark i anspråk som annars kunde utnyttjas till landreform, som MST vill, avfärdade han som skitsnack.
- Landreform var aktuellt på 80-talet. Nu ser situationen helt annorlunda ut. Folk flyttar inte till städerna för att det inte har mark, utan för att de vill bo i städer istället, menade Alfredo Sirkis.
- Vad MST gör är att locka folk till slumstäder på landet, där de ockuperar mark utan att ha någon riktig plan för produktionen. De kan hålla på enbart därför att Lula behöver stöd från socialistiska partier.
Å andra sidan nämnde Ulrike Lunacek, talesperson för European Green Party, i sitt anförande när kongressen inleddes etanolen specifikt som en orsak till de höga världsmarknadspriserna på mat. De gröna i EU-parlamentet driver en kampanj på temat "food not fuel". Likaså lär kanadensiska gröna vara negativa till etanol. Så det verkar inte finnas en gemensam hållning inom de gröna världen.
/LOK
