Sao Paulo, torsdag
Ribeirao Preto är etanolens Mekka i Brasilien. Vi kommer dit efter tre timmars bilfärd kantad av oändliga sockerrörsfält, endast här och var uppbrutna av citrus- och eucalyptusodlingar. Mitt i hjärtat av allt detta som MST (de landlösa lantarbetarnas organisatoin) arbetar mot, har de lyckats etablera en bosättning*. Bosättningen är nu en symbol för hela MST och försörjer 6 000 personer med mat.
Inte långt från bosättningen ligger MSTs regional träningscenter, i lokaliteter där en kyrklig organisation inom befrielseteologin tidigare drev rehabilitering av missbrukare. Organisationen samarbetar nu med MST. Här träffar vi Kelly från den regionala MST-ledningen.
- Av all mark häromkring används idag 99% till agro-business, säger hon. Det är en av de bördigaste delarna av hela Brasilien och skulle lätt kunna vara självförsörjande på mat. Men istället måste man idag importera 80% av all mat från andra delar av landet.
Ägarkoncentrationen och den hårda exploateringen av jorden för exportgrödor bryter mot en fundamental lag kring jordegendom, menar Kelly. Enligt konstitutionen ska mark "uppfylla sin sociala funktion"; d.v.s. varar produktiv, utnyttjas i respekt för miljö och arbetslagar samt "harmonisera relationen mellan jordägare och arbetare". Agro-business går på tvärs mot detta. Kelly exemplifierar.
- Aqüifero Guarami (den enorma grundvattenreservoaren i södra Brasilien) går i dagen här. Studier visar både att vattnet är förorenat av agro-industrierna och att grundvattennivå sjunker.
- Lagen säger att i den här regionen måste alla jordägare reservera minst 20% av marken för skog. Det når man inte upp till och tvärtom fortsätter avskogningen.
- Innan man skördar sockerrören bränner man fälten för att få bort ormar, skorpioner och insekter. Vetenskapliga studier visar att dammet efter bränningen orsakar cancer.
- Fickor av fattigdom genererar slum. Av stadens 700 000 invånare är 80 000 tillfälliga sockerrörsarbetare som bor i slumområden.
- Flera av företagen har stora lån från staten. Lån som aldrig betalas av. Med andra ord går industrierna runt p.g.a. enorma statliga subventioner.
- Under de senaste åren har 21 sockerrörsarbetare dött av ren utmattning.
- Arbetsmarknadsdepartementet (Ministry of labour) har en lång lista över rent slavarbete i regionen. Faktum är att när slaveriet avskaffades 1882 räknade man med att en arbetare var produktiv i genomsnitt i 20 år. Sockerrörsarbetarna idag "håller" inte mer än 12 år.
Å andra sidan konstaterar Kelly att 70% av allt skördearbeta sköts maskinellt numera. Kanske håller maskinerna på att ta över arbetet i vilket fall som helst.
Efter träningscentret forsätter vi ut till först en camp där man bara alldeles nyligen fått laglig rätt till marken och sedan till bosättningen. Människorna här berättar om eländet de levde i som sockerrörsarbetare och hur livet nu fortfarande är fattigt men så mycket ljusare i självtilliten som egen ägd mark ger ochi gemenskapen med de andra familjerna.
* När MST ockuperar mark stöder man sig på en jordreformslag som aldrig har fått någon riktig praktisk verkan. Ockupationer betecknar de som en "camp" så länge man inte ännu har fått laglig rätt till marken. När domslutet kommer och lagfarten är deras, övergår "campen" till en "bosättning" och man börjar bygga upp sitt gemensamma jordbrukarsamhälle på allvar.
