Björling missar poängen i WTO-förhandlingarna

I dagens GP kommenterar handelsminister Ewa Björling förhnandlingarna på miniministermötet i WTO. Hon säger bl.a:
"- Flera länder sade sig fortfarande ha svårigheter på jordbrukssidan, men ingen satte stopp. Problemen finns snarare på industrisidan. Eftersom vi ger mycket på jordbruksdelen måste vi få igen det på industridelen".

Det är ju framförallt u-länderna som har offensiva intressen inom jordbruket. I-ländernas offensiva intressen ligger på industrisidan (handel med "vanliga" industrivaror). Vad Ewa Björling glömmer är att mandatet för de pågående förhandlingarna, inom den s.k. Doharundan, var att i första hand rätta till skevheter från den förra stora förhandlingsrundan som avslutades 1995. I den åtog sig i-länder att reformera sina jordbrukssektorer. Mot det löftet gick u-länderna med på långtgående patentregler, ett helt nytt avtal kring tjänstehandel,  öppningar av sina marknader m.m. Med andra ord har u-länderna redan "betalat" för de förändringar inom jordbruket som nu ligger på förslag. Men jordbruksreformerna uteblev. Så vad Ewa Björling och de förhandlarna från de rika länderna egentligen föreslår när de vill ha kompensation inom industrisektorn mot eftergifter inom jordbruket, är att u-länderna betalar en gång till för något de redan har betalt tidigare.

Doharundan skulle bli en "utvecklingsrunda" med de fattigaste ländernas intressen högst på agendan. När man nu möjligen kan se en slutuppgörelse kan man konstatera att det är de rika länderna som ser ut att bli vinnarna. Återigen. De minskningar av en viss sorts subventioner till det egna jordbruket som finns föreslagna kan de förmodligen kompensera genom att göra om stöden till andra typer av stöd som tillåts inom WTO. I-ländernas sänkningar av handelshinder för jordbruksprodukter kompenseras mer än väl av de motsvarande tullsänkningar som u-länderna ska göra på industrisidan. Dessutom har i-länderna mycket att vinna inom tjänstehandeln ifall ett avtal sluts, liksom inom andra delar av förhandlingarna som än så länge inte varit lika kontroversiella som jordbruket och industrisektorn.
Världsbanken gjorde för något år sedan en bedömning av det som låg på bordet i förhandlingarna då. Den kom fram till att de flesta av WTOs medlemsländer skulle gynnas, men att i-länderna skulle kunna räkna hem de största vinsterna och för några länder i Afrika skulle nettoresultatet kunna bli en förlust. Några radikalt andra förslag har inte kommit fram sedan dess.

Inom några dagar vet vi hur utfallet blir.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0