Miljöpartiets kongress, fredag
Media flockas kring Maria Wetterstrand, Carl Schlyter, Max Andersson - de som har en tydlig profil i frågan om att slopa kravet på utträde ur EU. (Hoppas pressen också hittar några andra frågor att rapportera om.) Påverkanstorget är för litet, folk som vill diskutera får inte plats. Diskussionen senare i plenum blir lite av en antiklimax; både Maria och Carl verkar nervösa i sina inledningsanföranden. Det gäller ju att både dra upp skiljelinjen och samtidigt visa att man i sakkritiken mot EU är väldigt ense.
Övriga talare upprepar snart redan givna argument; å ena sidan att EU inte förbättrats på någon av de punkter som partiet kritisera organisationen för och därför ska vi ha utträdeskravet kvar, och å andra sidan att hur bra eller dåligt EU än är så är det den organisation som finns för det europeiska politiska samarbetet; vi får gilla läget och göra det bästa möjliga.
Annars är nyheten här att rättvis handel-företaget Dem collective fick Kongresspriset. Representanterna för företaget satt med på Internationella Kommitténs första seminarium; om hur vi som politiker bäst kan stödja rättvis handel-rörelsen. En del av diskussion handlade om prisskillnaden mellan rättvis handel-produkter och konventionellt producerade varor. Annika Axelsson, en av grundarna av Dem collective, finner sig något förvånat konstaterande att "det är för dyrt att köpa billigt". Och med det vill hon säga att när en t-shirt kostar 49:90 så har det förekommit rovdrift någonstans i världen. Konsekvenserna av den rovdriften kommer en gång att slå tillbaka på oss som idag drar nytta av den billiga arbetskraften.
En av utställarna är Vattenfall. Lite vågat, kan man tycka, med tanke på kritiken det företaget dragit på sig kring kolkraftproduktionen i Tyskland. Uppenbarligen har de bestämt sig för att ta tjuren vid hornen. De har ett tufft jobb att övertyga kongressdeltagarna.
