Multituden - inte grön?
Satt på seminarium igår kväll. Om "Multituden"; det begrepp som vänds och vrids på inom många intellektuella kretsar just nu. Nylanserat av duon Michael Hardt/Antonio Negri som ett försök att ringa in det kollektiv som idag kan vara bärare av ett alternativt samhällssystem till det kapitalistiska. Deras böcker Imperiet, Multituden och nu senast "The common wealth" är för många inom den alternativa globaliseringsrörelsen vår tids "Das Kapital" m.m.
Ska villigt erkänna redan från början att jag inte läst någon av böckerna och att de summeringar jag hört och läst till stora delar går mig över huvudet. Men Stefan Jonssons sätt att placera in begreppet multitud i en diskussion som annars mest handlar om individualitet var klargörande. I den politiska ideologi som varit förhärskande under lång tid är det oproblematiskt att lyfta fram individen, individens frigörelse och det samhälleliga kontraktet mellan individ och stat som nödvändigt ont för att skapa den basala ordning som måste till för att soletära individer inte ska förgöra varandra. Vad Hardt/Negri då gör är att försöka formulera ett begrepp som beskriver växande gemenskaper i dagens globaliserade värld. Att bara detta försök visar sig vara kontroversiellt, säger mer om den rådande politiska tankemiljön än om Hardt/Negri, menade Stefan Jonsson om jag tolkade honom rätt.
Ändå var både han och de övriga i panelen, Amanda Peralta från Idéhistoria på Göteborgs universitet och Fredrika Spindler från Södertörns högskola, överens om att det visst finns problem och motsägelser i Hardt/Negris tankar.
En av dessa är att det i Hardt/Negris resonemang krävs en makt som multituden gör motstånd mot, för att multituden ska formeras överhuvud taget. Multituden gör motstånd. Multituden reagerar på övermaktens förtryck. Som en uppgradering av Marx grundmotsättning mellan arbete och kapital så fungerar det förstås. Men kan i så fall multituden någonsin vara föregångare i en politisk förändringsprocess? En helt självständig aktör? Tveksamt, om jag förståd panelisterna rätt igår. Vilket i så fall stämmer överens med min erfarenhet från Attac, World Social Forum och andra uttryck av den alternativa globaliseringsrörelsen. Man är här fena på att leverera skarpa analyser av vad som är snett i det globala samhället, men rätt kass på att formulera lika skarpa konkreta förslag på hur samhället kunde bli bättre.
Hur förhåller sig då den gröna rörelsen till multitud-begreppet? Ja, på ett plan tror jag de flesta inom den gröna rörelsen känner sig som del av alternativa globaliseringsrörelsen, och därmed del av multituden om man talar med Hardt/Negri. Samtidigt tycker jag mig skönja en helt annan grundläggande utgångspunkt bland aktiva i den gröna rörelsen än den motsättning mellan Imperiet och Multituden som Hardt/Negri målar upp.
Som jag uppfattar det utgår gröna aktivister från bilden av jorden som en enda organism eller sammanhållet ekologiskt system. Människan som art är del av detta ekologiska system jämte andra djur och växter. Vårt sätt att leva påverkar system och vi påverkas självklart också av förändringar i systemet. Drivkraften bland gröna aktivister är nu då en insikt att människans påverkan håller på att skjuta hela systemet i sank. Ska det finnas en värld att leva i för kommande generationer så måste dagens mänskliga samhällen förändras i grunden.
Med den grundsynen blir den gröna aktivisten proaktiv i allt sitt handlande, vare sig det rör sig om att byta glödlampor i egna lägenheten eller att påverka FN-organ till att införa hårdare miljökonventioner. Det behövs ingen övermakt att frondera emot för att den gröna aktivisten ska kunna hitta en identitet som politisk aktör; uppgiften ligger där framför fötterna ändå.
Ska villigt erkänna redan från början att jag inte läst någon av böckerna och att de summeringar jag hört och läst till stora delar går mig över huvudet. Men Stefan Jonssons sätt att placera in begreppet multitud i en diskussion som annars mest handlar om individualitet var klargörande. I den politiska ideologi som varit förhärskande under lång tid är det oproblematiskt att lyfta fram individen, individens frigörelse och det samhälleliga kontraktet mellan individ och stat som nödvändigt ont för att skapa den basala ordning som måste till för att soletära individer inte ska förgöra varandra. Vad Hardt/Negri då gör är att försöka formulera ett begrepp som beskriver växande gemenskaper i dagens globaliserade värld. Att bara detta försök visar sig vara kontroversiellt, säger mer om den rådande politiska tankemiljön än om Hardt/Negri, menade Stefan Jonsson om jag tolkade honom rätt.
Ändå var både han och de övriga i panelen, Amanda Peralta från Idéhistoria på Göteborgs universitet och Fredrika Spindler från Södertörns högskola, överens om att det visst finns problem och motsägelser i Hardt/Negris tankar.
En av dessa är att det i Hardt/Negris resonemang krävs en makt som multituden gör motstånd mot, för att multituden ska formeras överhuvud taget. Multituden gör motstånd. Multituden reagerar på övermaktens förtryck. Som en uppgradering av Marx grundmotsättning mellan arbete och kapital så fungerar det förstås. Men kan i så fall multituden någonsin vara föregångare i en politisk förändringsprocess? En helt självständig aktör? Tveksamt, om jag förståd panelisterna rätt igår. Vilket i så fall stämmer överens med min erfarenhet från Attac, World Social Forum och andra uttryck av den alternativa globaliseringsrörelsen. Man är här fena på att leverera skarpa analyser av vad som är snett i det globala samhället, men rätt kass på att formulera lika skarpa konkreta förslag på hur samhället kunde bli bättre.
Hur förhåller sig då den gröna rörelsen till multitud-begreppet? Ja, på ett plan tror jag de flesta inom den gröna rörelsen känner sig som del av alternativa globaliseringsrörelsen, och därmed del av multituden om man talar med Hardt/Negri. Samtidigt tycker jag mig skönja en helt annan grundläggande utgångspunkt bland aktiva i den gröna rörelsen än den motsättning mellan Imperiet och Multituden som Hardt/Negri målar upp.
Som jag uppfattar det utgår gröna aktivister från bilden av jorden som en enda organism eller sammanhållet ekologiskt system. Människan som art är del av detta ekologiska system jämte andra djur och växter. Vårt sätt att leva påverkar system och vi påverkas självklart också av förändringar i systemet. Drivkraften bland gröna aktivister är nu då en insikt att människans påverkan håller på att skjuta hela systemet i sank. Ska det finnas en värld att leva i för kommande generationer så måste dagens mänskliga samhällen förändras i grunden.
Med den grundsynen blir den gröna aktivisten proaktiv i allt sitt handlande, vare sig det rör sig om att byta glödlampor i egna lägenheten eller att påverka FN-organ till att införa hårdare miljökonventioner. Det behövs ingen övermakt att frondera emot för att den gröna aktivisten ska kunna hitta en identitet som politisk aktör; uppgiften ligger där framför fötterna ändå.
Kommentarer
Postat av: Olav Fumarola Unsgaard
Väl tänkt, Lasse. 2 snabba tankar en söndagskväll som denna:
H&N är svaga när det gäller det gröna tänkandet. När Hardt tillfrågades om detta i Malmö famlade han lite. De är på jakt efter ett nytt språk och jag tror de skulle behöva få in en ekologisk dimension. Nu har inte Commonwealth kommit ut ännu. Dock hävdar de båda att de har ett kapitel med konkreta förslag.
Vad det avser grön ideologi är det en knepig fråga. Jag försöker följa den gröna tankesmedjans Cogitos arbete kring detta. Jag har helt enkelt svårt att hitta ett svar på vad den gröna ideologin är. Det gör att jag har svårt att se vad det gröna politiska subjektet är. När det gäller frågor kring klassiska politiska subjekt som: Individ och klass är även jag där rådvill.
Trackback
