Kina=samarbetspart, EU=kolonisatör?
Sitter på ett seminarium under ESF om EPA: de frihandelsavtal som EU håller på att förhandla med bl.a. en rad afrikanska länder. Dot Keet från African Trade Network sparar inte på svadan. Det EU gör är inget annat än nykolonialism, menar hon. Kritiken känns igen. Hon har inte ändrat vare sig ståndpunkter eller retorik sedan jag hörde henne sist. Ändå; det som saknas i hennes presentation är lika detaljerade förslag på alternativ som den skarpa kritik hon levererar.
Men en poäng är viktig att ta med sig. När EU förhandlar med de afrikanska länderna är det förvisso för att säkra råvarutillgångar, men lika mycket att skaffa sig kontroll över nya marknader. Det är förstås en slags nykolonialism.Kinas ambitioner på den afrikanska kontinenten har hittills inskränkt sig till att få tillgång till råvaror. Och där EU kommer med en "vi-vet-bäst-vad-som-krävs-för-er-utveckling"-attityd, kan Kina förhandla utifrån en position av jämlikar, u-länder som förstår varandras problem.
Sverige har ett ansvar i att pressa EU-kommissionen till en förändrad attityd i förhandlingarna.
Men en poäng är viktig att ta med sig. När EU förhandlar med de afrikanska länderna är det förvisso för att säkra råvarutillgångar, men lika mycket att skaffa sig kontroll över nya marknader. Det är förstås en slags nykolonialism.Kinas ambitioner på den afrikanska kontinenten har hittills inskränkt sig till att få tillgång till råvaror. Och där EU kommer med en "vi-vet-bäst-vad-som-krävs-för-er-utveckling"-attityd, kan Kina förhandla utifrån en position av jämlikar, u-länder som förstår varandras problem.
Sverige har ett ansvar i att pressa EU-kommissionen till en förändrad attityd i förhandlingarna.
Kommentarer
Trackback
