Bohicon, söndag
”Kineserna säljer högkvalitet till Europa och dumpar samma varor men av låg kvalitet i Afrika. Ändå kostar de mer än vad de gör i Europa”. Betyget våra vänner här i Benin sätter på det kinesiska utbudet är inte särskilt smickrande för den nya stormakten. Fast de verkar nöjda med motorvägen som kineserna bygger in till Cotonou. Den behövs. Den skumpiga gamla vägen korkas hela tiden igen. Med biffiga 4x4-bilar, visst, men framförallt av motorcyklar, mopeder och ännu mer motorcyklar. Fullastade med flickvänner, hela familjen, cementsäckar, stora glasfönster. De flesta är uppklädda. Kanske är det vardagsklädsel här i den förra huvudstaden Cotonou. Kanske är det för att de ska fira Alla hjärtans dag. På många ställen ser vi hur man förbereder fester.
Vi, Annika Lillemets, Gustav Knutsson och hans son Karl från MP Linköping och jag, är på väg till en konferens om förnybar energi som de Gröna i Benin står värd för på NGOn Benin Natures center i Bohicon en bit upp i landet. Jaye och Reid Allen möter oss där. Det här australiensiska paret har på krokiga vägar hamnat som resurspersoner för De Gröna. Jaye som översättare och Reid som ansvarig för web och ett bibliotek kring miljöfrågor som ska byggas upp.
Jaye har suttit med på många möten med lokala partigrupper och har sin åsikt klar: man måste börja bygga partiet med mycket konkreta saker som folk ser resultat av.
”Hur kan man driva politik om man inte ens har det mest basala som fungerande el?” frågor hon sig. Solpanelerna Gustav har med sig kanske kan bidra. Touissaint Hinvi, ledaren för det gröna partiet har myntat ett uttryck för den här strategin: ecolocy populair – folklig ekologism.
